Sista gästerna på restaurangen

Vår natthamn på söndag kväll blev Voufalo. Det är en liten by på ön Evias västkust. Det blir som en liten lagun i hamnen eftersom en sandrevel skyddar inloppet. Där ankrade vi. Knappt var vi klara med det förrän en man från grannbåten kom roendes i sin gummijolle. Det var Frans. Han är tysk, bor i Grekland och pratar bra danska efter att ha bott i Danmark i 7 månader ngn gång på 80-talet. Sant!

Förutom att han lugnade oss m.a.p. de jätterstora maneter som flockades runt båten -  "Det er kunn di små som bränns!", så rekommenderade han Tavernan för middag. Vi åt en god middag med grekisk sallad och grillad bläckfisk. Vi satt kvar längst. När vi ätit klart kom paret som driver stället ut och satte sig vid vårt bord.

Stella och Nikos. Hon är från Moldavien och han är från Voufalo. Det är hans mammas restaurang.

Vi fick en fin pratstund med två fantastiska människor. Stella skötte översättandet. Hon pratar ett flertal språk och med hennes hjälp kunde vi utbyta tankar med Nikos också, som enbart pratar grekiska. De har en 16-årig dotter som vill bli neurokirurg, Stella åker buss i 30 timmar för att hälsa på sin mamma i Chișinău och Nikos vill flytta till Kuba. Inte för att människor är så rika där utan för att de är lyckliga, säger Nikos. /L

Vem vill vara "little to be envied?"

För ett par veckor sedan sprang jag Stockholm Half Marathon tillsammans med ca: 13000 andra. Mer än dubbelt så många soldater drabbade samman för länge sedan vid Ormos Marathonas, där vi passerade idag. Ser inte mycket ut på håll nuförtiden. Man borde kanske tagit sig i land för att få rätta känslan. Vad sägs om följande citat från vår seglingsguidebok.
"That man is little to be envied whose patriotism would not gain force upon the Plain of Marathon."
Och vem vill klassas som "little to be envied"? Engelska är verkligen ett fantastiskt språk!

Vi nöjer oss med att hämta styrka på vattnet utanför den berömda platsen. Himmel, horisont och hav. Samma för alla vare sig man nöjesseglar eller arbetar. 
Vi tillverkar ett eget citat: "That man is little to be envied whose wellbeing would not gain force upon the waters outside of Marathon." /J

Inte alla ankarvikar är vackra

 

Lördag - första dagen vi är på väg. Vi förflyttade oss en rejäl sträcka norrut. Vi fick inte plats i den tilltänkta natthamnen, Lavrion, utan valde en ankringsvik precis norr om. Enligt vår guidebok skulle den erbjuda bra skydd.

Utsikten lämnade däremot en del övrigt att önska. Det var precis vid ett kraftverk. På natten ljöd vid flera tillfällen en signal inne i anläggningen som lät precis som vårt ankarlarm. Jag blev lurad ett par gånger, men sedan vande jag mig.

På andra hållet såg det mycket bättre ut. /L

Hejdå Asprakis

Torsdag eftermiddag. Motorn provstartad, försegel påsatt, friborden polerade, offeranoderna kollade, bottenfärgen bättrad där det behövs, kav lugnt på vattnet och ingen vind att tala om. Den ene brodern, den mer bekymrade, vankar runt oss.
- Ni måste vara klara imorgon bitti när vi kommer för att sjösätta. Det ska blåsa upp.
Janne får ett infall - Vill du hellre göra det nu?
Så blev det.
Klockan 17.30 sjösatte vi. Hejdå Asprakis Boat Yard. Tack för bra omhändertagande. 
Sedan körde vi till Egina hamn och nu är vi verkligen på banan./L

Tillbaks till platsen för avbrottet

Vi är tillbaka på Asprakis boatyard på Aegina. Efter födelsedagsfirande i Frankrike har vi åkt tåg, buss, flyg, tunnelbana och båt för att komma hit. I Aigina stad blev jag igenkänd i mataffären och på boatyarden har bröderna Asprakis gett sig tillkänna. Var och en på sitt vis. Den ene genom att (som för tre månader sedan) påpeka att vi vrider på vattnet för mycket när vi tvättar båten och den andre genom att berömma hur fint vi putsar och polerar. Olika roller i syskonskaran uppenbarligen. Nu är vi hemma igen, i vårt andra hem. Ni som känner mig kanske inte förknippar mig med korsstyngsbroderier, men denna broderade medaljong, som Hanna gjort, ger underbar hemkänsla i båten.
Imorgon ska vi provstarta motorn och kolla segel och rigg. Är allt ok hoppas vi på sjösättning fredag morgon. Vi styr kosan norrut.
Fantastiskt att vara på G igen. /L